Lite bättre fast ändå sämre...

Mitt tidigare inlägg om panik i hemmet har lugnat sig något. Jag behöver inte flytta nu, det är rätt skönt att veta de kostnader vi har varje månad inför nästa föräldrarledighet är de samma som nu, vi vet helt enkelt vad vi kommer att få brottas med.
Vi har sen senast, rensat, kastat och sorterat i hela lägenheten. Än så finns det saker kvar, skåp att rensa och saker att göra men vi ser ett ljus i tunneln.
Till exempel ska vi ÄNTLIGEN tapetsera om, det är bokat till i början av februari, så nu ska vi bara riva förra tapeten och spackla. Ska bli sååå skönt att bli av med kärringtapeten som fanns när vi flyttade in.
 Behövs det sägas nått mer än vad denna bild visar....?!

Det som är den sämre delen av min rubrik är att jag har fått ont i fogarna. Och när jag säger ont betyder det SÅ JÄVLA IN I HELVETES ont! Det är fem månader kvar, 5 MÅNADER!!, och jag har svårt att göra saker ordentligt nu. Vill inte gå till jobbet för jag vet att jag inte riktigt kan undvika de sakerna som gör att jag får ont. Min sjukgymnast uttryckte det som så -Undvik saker som gör ont, oj, aj fan, jobbar du i förskola på småbarns avdelning, ja lycka till! Så himla uppmuntrande, tack tack!

Det som gör ont och som jag då bör undvika:
*böja mig fram
*sitta på huk
*gå
*resa mig från golv och sätta mig på golv
*vridmoment
*sitta lågt
*gå i trappor
*lyfta tungt
Av dessa så tror jag att undvika att gå i trappor är det jag faktiskt kommer att lyckas undvika. Lyfta tungt kan jag försöka med men det finns alltid enstaka tillfällen där man tyvärr måste lyfta barnen, typ när de ramlar av stolen i matsalen. (Känns inte så schysst att säga, "oj ramla du Lisa, men kom hit då så ska jag trösta och kanske hjälpa dig att komma upp på stolen igen", när barnen gråter rösten av sig.)
Annars skulle man kunna kopiera alla ovan och klistra in i en arbetsbeskrivning av förskollärare på småbarnsavdelning, typ!

Förra gången hade jag åxå ont ett tag, men då kunde jag undvika alla delar som gjorde ont, var nämligen student då. Så det gick över. Hoppas detta åxå kan gå över snart, ses!
 (sorry för gnället, behövde visst skriva av mig lite. Vet att jag ändå är väldigt lyckligt lottad i livet!! Och är mycket tacksam för det.)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0